RECEPT, Blomkålsdoftsfylld räkkind med baconånga, krondillsmoln, och ankleverdamm

Galet, snyggt, låter gott, men vad f-n är det man äter. Och blir man mätt, eller? Det här lilla inlägget handlar om mina reflektioner över den "hypade", molekylära mattrenden som råder runt om i Sverige och resten av världen.

Självklart skall mat hela tiden utvecklas mot olika håll, annars hade vi fortfarande suttit i våra våra stugor och ätit salt sill, torkat kött och rovor. Men när man börjar gå mot detta håll kan man undra vart matlagningen är på väg? Till stor del handlar det (enligt min teori) om att kockar och kockyrket har blivit hyggligt hett och att kravet från dom som betalar kalaset blivit högre, då det många gånger är riktigt salt att tala om vart och vad man ätit. Ju ballare och galnare ställe man käkat på desto bättre! Och inte minst hur man blivit serverad. Ur sked blivit matad av kocken, provrör, eller varför inte den i avsmakningsmeny innehållande doftande ballongen, som vid bordet smälldes så att gästerna fick andas in denna rätt? Denna galenskap presenterades på en av de coolaste restaurangerna just nu, el Bulli i Spanien. Om matlagningstrenderna skulle fortsätta i samma takt , ja hur f-n skulle det bli då? Äta ur hundskålar liggande på alla fyra, eller att man lägger en naken människa på bordet, varvid man placerar ut rätterna på olika delar på kroppen så att de får ta smak av den personliga karaktären. Många av dessa restauranger som behärskar denna teknik med matsalskrumbukter och galna maträtter är extremt skickliga och kan höja matupplevelsen till himmelriket. Men de halvduktiga medelrestaurangerna som i tafatta försök att göra underverk behärskar inte att trolla och labba fram dessa upplevelser, då sån här typ av show kräver ett stort kunnade och att restaurangens miljö även passar till maten. Tänk er en sån här typ av matupplevese på statshotelet i Norrköping, som i stress för att "hänga med" snubblar fram ett helt fel sätt att locka kunder och gäster ! Nej, den här typen av mat skall vara på rätt plats med rätt miljö och rätt sorts gäster som gladeligen hostar upp de fyratusen spännen för showen! Eller ta det här med att inte få laga mat på "säkra kort" som filé, eller biff. Det mest föbjudna idag är att använda säkra kort som jordgubbar och smultron i glass, nej här skall det vara silverlök, och oliver. Gott? Ja kanske det, men är Svenska solmogna jordgubbar äckligt? Nu kan ju allt låta bitter och avundsjukt, och till viss del ligger det något i att man inte behärskar den här typen av matlagning, så därför lägger jag den åt sidan för min del. Min önskan, förhoppning och tro är att vi kommer att gå till baka till rötterna med, mormors recept, långkok och jordgubbar. Eller varför inte att umgås och samtala kring matbordet? Visserligen vill man att ett restauranbesök skall vara en oförglömmlig kväll med hela paketet, men man kan lätt bli bortblömmd i restaurangens egenonani. Så enkelt som bra vårvaror som blivit bra behandlade, upplagt trevligt, med gott i glasen och med trevliga människor runt oss är ju vad matminnen skall byggas på. Heja Midsommar!