Ett minne för livet

Jag måste erkänna att jag inte är speciellt förtjust i våren. För mig är våren en baksmällans tid. Ena dagen skiner solen, vårlökarna visar upp sig i rabatterna och det är nog dags att hänga undan vinterjackan för i år. Varpå dagen efter är det snöstorm och två plusgrader. Sådant väder är inget för mig. Innan våren kopplar ett allt för starkt grepp valde vi att utnyttja vinterns sista kämpanden dagar med en passande middag. Vid detta tillfälle skulle vi dricka en riktig rysare, en La Chapelle från Hermitage. Med tanke på att den var från 1996 var ju förhoppningen stor på denna klassiker, och vi tänkte att den behöver öppnas i tid så att den kan räta ut sig ordentligt. När skönheten vid lunch- tid fick komma ut i luften blev vi först lite isiga då vi anade om den kunde vara defekt. Först färgen, tegelröd och nästan brun. Doften unken och rikligt med russin, som ett riktigt portvin. Men vi hade is i magen och lät den få sin behövda tid. Som tema för middagen på kvällen hade vi valt att köra franskt rätt igenom, och vi startade med ett glas riktigt god champane med adress Charles du Roy Premier Cru som satte start på smaklökarna ordentligt. Som förrätt blev det halstrad pilgrimsmussla med ankleversmör, potatispuré, smörstekt Karl-Johansvamp och hummersky. Som vin hade min vän som vi var hos, valt en Josmeyer Gewurztraminer1995, som var riktigt bra, med mycket doft av blommor, rosor, parfym, söt frukt och lite rotfrukter. Riktigt fylligt med söta toner och bra stuns i slutet. Rätten blev bra men något klen till det kraftiga vinet som nästan tog över anrättningen. Sen kom vi till varmrätten, där vi hade valt renstek, som fått en omgång av rosmarin och timjan som senare bakades av med varsam hand till 55°c kärntemperatur. Denna stek kom i sällskap med friterad svartrot, selleripuré, fondkokt lök och svartvinbärssky. Nu skulle vi till slut få möta maten med den efterlängtade Chapellen, och nu efter ca 4 timmar i luften hade vinet kommit ut ordentligt till ett fylligt och smakrikt klassvin. Först kom frukten med mycket torkade inslag för att sedan övergå i en örtaträdgård där myntan och salvian vuxit fritt. Smaken var fyllig med riktigt bra kropp och bra syra som gjorde vinet ännu klassigare. Vinet satt som klippt och skuret till maten och jag kände mig en smula stolt över att ha prickat rätt med kombinationen. Efter varmrättens shownummer var det svårt att gå vidare med de ostar vi hade valt att trycka in mellan varmrätt och desserten, men de gjorde så gott de kunde för att ta middagen framåt. Som dessert hade jag gjort en personlig tolkning på en rätt som jag för några år sedan smakade på i Frankrike, pistage- och aprikospaj med tillhörande vaniljglass. Barnsligt gott och med lite sus i knoppen hamnade jag stundtals tillbaka till den upplevelse jag fick i Voiron för fem år sen. Till denna dessert hade vi valt ett Beaumes de Venise från denna resa och den satt bra tillsammans med desserten, med bra blommighet, sötma och syra.
Som helhetsintryck var kvällen en av de bästa jag upplevt på hemmaplan och då gör det ju inget att man även hade gott sällskap av goda vänner. Här kommer vi mina vinbetyg…

Charles du Roy Premier Cru, 85p av 100p

Josmeyer, Gewurztraminer, 1995, 93p av 100p
La Chapelle, Hermitage,1996, 95p av 100p
Beaumes de Venise, 2004, 75p av 100p