söndag 1 november 2009
Bloggen ligger nere för tillfället
Om du eller ni undrar om jag dött eller inte? Så kan jag medela att jag lever, men för tillfället gästbloggar på Sybariterna. Vi få se om jag dyker tillbaka till denna blogg. Tillsvidare kan ni vä läsa något gammalt skräp eller gå in på min nya blogg. Hej så länge!!
måndag 22 juni 2009
Midsommar över och tillbaka till verkligheten
En av årets storhelger är över för denna gång, och som vanligt kallt, molnigt och regnskurar. Som min gode vän utryckte sig är nog maten den stora behållningen och inte en massa lökiga lekar och annat trams. Belåten av snapsen, ölen sillen och lite annat som hörde till vid denna högtid fick vi trotsa regnet när man nu har en tvååring som promt måste ut i ösregn och utforska sniglar, grodor och annat skoj som finns på landet. Vi valde att stanna i tre dagar så det blev lite annan mat än bara klassisk midsommarmat. Jag gjorde en av mina mest uppskattade rätter som vi serverade som lunch på lördagen. Den är superenkel, laktosfri och trevligt bonnig
Smakerna är från mexico, blandat med lite amerikansk cowboy. Här kommer recptet...
Choritzogryta "Kansas"
recept för 4 pers
800g choritzo, skuren i strora bitar
1st gul lök, skuren i klyftor
1st röd paprika, strimmlad
3st vilökskyftor, krossade
1st spansk peppar, finhackad
4msk strösocker
½ ättiksprit
700g krossade tomater
1dl ketchup
2dl majs på brk
2dl kidneybönor på brk
½dl chilisås ( köp bbq- chili kansas city)
ev. salt och peppar
Arbetsgång:
Smält socker i en kastrull
Häll på lök, vitlök, chili och paprika. Rör runt
Häll på ättika, tomatkross och ketchup.
låt koka på svag värme i ca 15 min.
Grilla eller stek choritzon och blanda ner i grytan
Sist i med bönor och majs
Servera med färskost och cornbread
Smakerna är från mexico, blandat med lite amerikansk cowboy. Här kommer recptet...
Choritzogryta "Kansas"
recept för 4 pers
800g choritzo, skuren i strora bitar
1st gul lök, skuren i klyftor
1st röd paprika, strimmlad
3st vilökskyftor, krossade
1st spansk peppar, finhackad
4msk strösocker
½ ättiksprit
700g krossade tomater
1dl ketchup
2dl majs på brk
2dl kidneybönor på brk
½dl chilisås ( köp bbq- chili kansas city)
ev. salt och peppar
Arbetsgång:
Smält socker i en kastrull
Häll på lök, vitlök, chili och paprika. Rör runt
Häll på ättika, tomatkross och ketchup.
låt koka på svag värme i ca 15 min.
Grilla eller stek choritzon och blanda ner i grytan
Sist i med bönor och majs
Servera med färskost och cornbread
måndag 15 juni 2009
Snart midsommar

Äntligen börjar mitt liv att se ljuset i jobbtunneln. Midsommar närmar sig och långledighet väntar. Vi har tänkt att fira denna helg i torpet med alla klassiska atribut som sill och nubbe, midsommarstång, jordgubbar och det obligatoriska regnet. Nubben är avsmakad och klar och ligger i tryggt förvar i kylen. Det blir 3- sorters sill, färskpotatis, Janssons, Fäbodsknäcke (galet gott knäckebröd) och en rejäl bit brännvinsost. Detta skall intagas tillsammans med den i min värld, bästa sillölen, Jever pilsner. Urgod, och det ljusa ölets höga beska är helt oslagbar i kombination med den sötsura sillen. På sena kvällen tänder vi grillen och jag tänkte flamma på fläskkarré, (grisens entrécôte) en riktigt underskattad styckdetalj som är super att köra BBQ på. Här blir det spanskt för hela slanten och jag tänkte servera Papas Arrugadas, grillade grönsaker och Mojo Rojo- dressing. Fattas bara att hitta ett gott spanskt grillvin som klarar av maten. (tips önskas) Trevlig midsommar så hörs vi sen. Håll tillgodo med recepten...
Recpt för 4pers
Papas Arrugadas
600g potatis (färsk eller gammal spelar ingen roll)
Grovsalt
Olivolja
Arbetsgång:
Skölj potatisen noggrant och lägg i en kastrull
Fyll på med så mycket grovsalt att det smakar havsvatten på västkusten.
Koka potatisen "al dente"
Häll av vattnet och baka färdigt i ugn på ca 200° i ca 10min.
Mojo Rojo
2st äggula
1dl olivolja
1dl solrosolja
2st grillade och skinnade röda paprikor (skuren i bitar)
2st vitlökskyftor
1krm stött kummin
½ avocado (köttet)
1tsk citronsaft
salt
peppar
Arbetsgång:
Mixa äggula och tillsätt olja i en fin stråle tills äggen "sväljer" oljan
Tillsätt sedan allt och mixa till en goja
Smaka av med ssalt och peppar
Låt gärna stå i några timmar innan servering så att smakerna får utveckla sig
onsdag 10 juni 2009
Hemgjord saft

Jag älskar rabarber. Många tycker rabarber är surt, träigt och trådigt. Förvisso men smaken är ortoligt god och frisk. Vi brukar vanligtvis göra paj och chutney på rabarberna, men man borde kunde göra något mer på de sura stängerna. Då slog mig tanken att göra saft. Har
under alla mina år som matintreserad alldrig gjort saft. Löjligt enkelt och löjligt gott. Här kommer mitt recept...
1,5kg Rabarber (gärna späda stänger) eller sura bär
6dl vatten
Saft av en citron
ca 9dl strösocker ( efter tycke och smak)
ca 9dl strösocker ( efter tycke och smak)
1krm natriumbensoat (motverkar att saften möglar)
Arbetsgång:
Skölj, rensa, bita ner rabarbern i en kastrull
Häll på vattnet och citronen.
Låt koka upp under ständig omrörning, tag av från spisen och låt dra i ca 30 min
Sila koket genom finmasikig sil, sen silduk, eller gammal handuk alt. kaffefilter.
Koka upp saften med sockret under omrörning, tag av och låt stå 10 min.
Skumma saften väl
Rör ut natriumbensoatet i ca 1dl av saften tills det löses upp. Häll tillbaka i saften och rör om.
Häll upp i väl rengjorda saftflaskor med patent eller skruvkork.
Låt svalna och drick
Ett litet tips är att använda saften som grund till sorbet tillsamman med uppvispad äggvita
onsdag 3 juni 2009
Jag har inte glömt bort bloggen
Vår och försommar är den intensivaste perioden på hela året för många, så även för mig. Just nu är jag inne i ett vakum av jobb, jobb och de övriga överlevnadsmåstena för att inte dö. Under en tid som denna hinner jag inte med något som det känns. Veckan består av måndagar och fredagar. Helgen drar förbi som en virvelvind, och sen en ny vecka. Allt detta pågår fram till midsommar och sen skall jag försöka börja leva. Anledningen till att jag inte har skrivit något är för att jag inte har mycket att skriva om. Men jag lovar att återkomma med tips, idéer och bilder från grillen, viner och vår sommarstugas trädgård. Som försmak på mina framtida inlägg kan jag bidra med ett gott tillbehör till den grillade Entrécôten med de ungsrostade rotfrukterna... Parmesancrème 4 pers
2dl crème fraiche
1dl färskost typ Philadelpia
1st pressad vitlökskyfta
2msk vatten
½ tsk honung
1dl färskriven Parmesanost av bra sort (ingen från påse)
Salt
Peppar
Arbetsgång:
Mixa allt samma och låt stå och dra i ca 2-3 timmar innan servering
måndag 18 maj 2009
Det frodas i örtagården

Som ni kanske förstår vid det här laget är mat, dryck och choklad min stora passion här i livet. För att nå till det bästa resultatet måste man i bland gå hela vägen för att lyckas. Ett steg i denna riktning är råvarorna. Ju bättre råvaror man har destå bättre förutsättningar att laga en riktigt god middag. I detta avsnitt har jag valt att lägga in tips på några örter man gärna kan odla fram nu i vårsolsvärmen. I mitt fall kan jag odla i sommarstugan och på balkongen, och för dom som inte har det går det bra att odla i fönstret hemma. Nog för att många gillar dill, persilja och basilika men det finns bra mycket roligare alternativ som är lätta att odla om man bara har tid och lägger ner lite kärlek på dom små liven. Här kommer lite tips på en bra örtagård...
Basilika: ett måste i varje hem. Men välj gärna en rödbladig eller en citronbasilika. Denna lilla rackare är för klen att ha ute på nätterna och övervintrar inte utomhus.
Oregano: ett lika stort måste. En bra grundkrydda som funkar i många medelhavsrätter. Är släkt med myntan och oftast mycket tålig. Sköter man den övervintrar den utomhus.
Salvia: en udda krydda som är starkt parfymerad. En kalssiker i moussaka och funkar bra till lammrätter eller bara svängd i smör med vitlök och hemgjord gnocci. Övervintrar ute.
Rosmarin: en god all round klassiker. Funkar till allt, även till dessert tillsammans med bla äpplen. Övervattnas ofta så den drunkanar. Kan övervintra svalt inomhus, dock ej ute.
Timjan: kökskryddan framför alla. Funkar till allt, mest fisk och lamm, samt i såser och kryddblandningar. Övervattnas ofta. Tåliga ex övervintrar ute.
Mynta: till drinkarna. Jag är inte speciellt förtjust i mynta. God i drinkar och kan funka till mellanöstern- mat. Sprider sig som aids i trädgården så gräv ner den i plastkruka så den inte sprider sig. Mycket vintertålig.
Dragon: en god, mild krydda. Funkar bäst till kyckling, fisk och i örtblandningar samt är kryddan i Bearnaise- sås. När hösten kommer, skörda hela växten och lägg i vinäger så har du en god Bearnaise- grund. Övervintrar ute.
Citroverbena: Starkt paryfymerad. Doftar och toksmakar citron på ett örtigt sätt. God i glass och brûléer. Överdosera inte, kan bli för mycket. Klarar inte att övervintra ute.
Lavendel: en mormorsdoft. Vacker och doftar ljuvligt. Starkt parfymerad som funkar bra i desserter och bakverk tillsammans med citron. Överdosera inte. Klarar sig i väldränerad sandgjord ute och sprider sig lätt.
Listan kan göras tok-lång men detta är en god börja och jag lovar att det doftar och smakar gudagott.
tisdag 12 maj 2009
Choklad och whisky i kombination

Hur viktig är procenthalten på choklad?
Att tillverka choklad är som att producera whiskey. Först skall man hitta unika råvaror med säregna smakkvaliteter. Sedan skall man på ett hantverksmässigt sätt hantera dessa råvaror med yttersta noggrannhet för att få fram sin speciella karaktär. I denna process gäller det att hitta en balansgång mellan flera olika smakpåverkningar däribland procenthalten. Med den kan man styra chokladens bitterhet inte smaken.
Ju högre kakaohalt, ju bittrare choklad. En god och bra choklad bör ha ballansen mellan bitterhet, syra och karaktär.
Hur skall man nu lyckas att kombinera whisky med choklad på ett bra sätt? Att hitta rätt kan ibland vara svårt men en tumregel är utgå från vad du tycker om. Börja gärna experimentera med den Whisky eller chokladsort som passar just dig i smaken. Utgå även gärna från Chokladen eller Whiskyns karaktär. I min bedömning har jag valt att plocka bort vit och mjölk- choklad då de typerna är allt för söta och karaktärslösa. Här kommer mina förslag…
Ungdomlig whiskey med viss sötma och blommiga toner (tex SCAPA 12years): ca60% choklad med stor fruktighet och viss sötma. Prova gärna årgångschokladerna Grand Cova, eller Palimira från Valrohna.
Medelfyllig med mild rökighet och medelsötma(tex ROYAL BRACKLA 10years): ca70% mörk choklad med liten bitterhet och medelstor syra yex. Ocumare från Chocovic
Fyllig och blommig whisky med salta toner (tex TALISKER 10 years): Här kommer en av mina favoriter. En mörk pistagepralin med salt. Saltet i kombinationen med pistgen och den mörka chokladen är en ljuvlig upplevelse tillsammans med whiskyn.
Kryddiga och söta whiskey med viss gräddighet (tex EDRADOUR 10 years): Även här väljer jag en pralin. Prova gärna en pralin smaksatt med julkryddor så som anis, kryddpeppar, kanel ingefära mm. Den här kombinationen är perfekt till jul.
Alkoholstark whisky gärna med fatkaraktär (tex MACALLAN 10years): Att fatkaraktären kommer fram hjälper till att lyfta chokladen. Mörk choklad ca 70% med viss fruktighet och vanilj. Prova gärna Michel Cluitzels choklad från Sao Thome eller varför inte en portvinspralin?
Fyllig och rökig whisky med viss sötma (tex LAGAVULIN 16years): Den svåraste whiskyn att hitta en perfekt choklad till. Rökigheten tar till viss del död på chokladen men jag tycker att jag har hittat två bra alternativ. Mina tips är en 70% fransk choklad från Pralus med ursprung från Java eller någon annan sort från detta område. Chokladen har en extrem rökighet, nästan som bacon. Prova annars med en kaffepralin med hög bitterhet och syra som kan matcha denna tuffa whisky.
Detta är självklart inget facit, så blanda, prova och smaka dig fram till rätt kombination
Att tillverka choklad är som att producera whiskey. Först skall man hitta unika råvaror med säregna smakkvaliteter. Sedan skall man på ett hantverksmässigt sätt hantera dessa råvaror med yttersta noggrannhet för att få fram sin speciella karaktär. I denna process gäller det att hitta en balansgång mellan flera olika smakpåverkningar däribland procenthalten. Med den kan man styra chokladens bitterhet inte smaken.
Ju högre kakaohalt, ju bittrare choklad. En god och bra choklad bör ha ballansen mellan bitterhet, syra och karaktär.
Hur skall man nu lyckas att kombinera whisky med choklad på ett bra sätt? Att hitta rätt kan ibland vara svårt men en tumregel är utgå från vad du tycker om. Börja gärna experimentera med den Whisky eller chokladsort som passar just dig i smaken. Utgå även gärna från Chokladen eller Whiskyns karaktär. I min bedömning har jag valt att plocka bort vit och mjölk- choklad då de typerna är allt för söta och karaktärslösa. Här kommer mina förslag…
Ungdomlig whiskey med viss sötma och blommiga toner (tex SCAPA 12years): ca60% choklad med stor fruktighet och viss sötma. Prova gärna årgångschokladerna Grand Cova, eller Palimira från Valrohna.
Medelfyllig med mild rökighet och medelsötma(tex ROYAL BRACKLA 10years): ca70% mörk choklad med liten bitterhet och medelstor syra yex. Ocumare från Chocovic
Fyllig och blommig whisky med salta toner (tex TALISKER 10 years): Här kommer en av mina favoriter. En mörk pistagepralin med salt. Saltet i kombinationen med pistgen och den mörka chokladen är en ljuvlig upplevelse tillsammans med whiskyn.
Kryddiga och söta whiskey med viss gräddighet (tex EDRADOUR 10 years): Även här väljer jag en pralin. Prova gärna en pralin smaksatt med julkryddor så som anis, kryddpeppar, kanel ingefära mm. Den här kombinationen är perfekt till jul.
Alkoholstark whisky gärna med fatkaraktär (tex MACALLAN 10years): Att fatkaraktären kommer fram hjälper till att lyfta chokladen. Mörk choklad ca 70% med viss fruktighet och vanilj. Prova gärna Michel Cluitzels choklad från Sao Thome eller varför inte en portvinspralin?
Fyllig och rökig whisky med viss sötma (tex LAGAVULIN 16years): Den svåraste whiskyn att hitta en perfekt choklad till. Rökigheten tar till viss del död på chokladen men jag tycker att jag har hittat två bra alternativ. Mina tips är en 70% fransk choklad från Pralus med ursprung från Java eller någon annan sort från detta område. Chokladen har en extrem rökighet, nästan som bacon. Prova annars med en kaffepralin med hög bitterhet och syra som kan matcha denna tuffa whisky.
Detta är självklart inget facit, så blanda, prova och smaka dig fram till rätt kombination
söndag 3 maj 2009
En helg i sommarstugan
Valborg och ledig. Nu var det dags att städa ut vintern ur stugan och släppa in vårvärmen. Det är något visst som händer i mig när man som stadsbo får komma ut på landet med en öronbedövande tysthet och så frisk luft att man blir trött av bara den. Jag blir nostalgisk på landet. Jag kommer ihåg mormors hemgjorda svartvinbärssaft som vi fick hämta i jordkällaren. Den drack vi i syrenbersån med nybakade bullar. Morfars flanellskjorta, snusdosa i silver, hängslen och kökssoffa som säng. Mormors kutande rygg, tofflor, blommig klänning som jämt doftade nybakat och som alltid var täckt av ett förkläde. Vatten från egen brunn, grusväg och kor. Fan man blir ju tårögd... Nå väl. Målsättningen var att städa, sätta på vatten samt så de grönsaker och rotfrukter som vi valt ut, så som kålrabbi, potatis, rödbetor och sallad. Till min lycka såg jag att salvian, gräslöken, oreganon och timjanen stått pall för vinterns prövningar, men att en "älg-jävel" har kalasat upp vår fläderbuske och några lavendelplantor. Även rabarbern och krusbärsbusken har klarat vintern. Alltid när vi åker till landet "på riktigt" för säsongen brukar vi inviga årets förta lunch med sill och tillhörande dryck. Snapsen som jag gjort tidigare i år fick en kortis i frysen innan den slank ner till sillen. Den var precis så god som jag hoppats på. Nog för nu. Jag skall låna grannens bössa och ge mig ut på älgjakt.
måndag 27 april 2009
Grilla

Jag vet att man kan grilla året om, men det är ju något enklare på sommarhalvåret. Det intresanta med grillning är när de flesta tycker att det doftar från grannens nytända plåtugn, och tänker, mmm... vad det luktar gott. Är det oftast tändvätskan som sprider den ljuvliga aromen. Galet!
Måste säga att efter några lärorika år börjar jag närma mig "svart bälte" i denna mansdominerande sommarsyssla och tänker här ge lite goda tips om hur du lyckas vid grillen. Först skall vi skilja på direktgrillning och BBQ! Vid direktgrillning innbär det att du fyller hela grillen med kol, och skapar en jämn och het glödbädd, varvid du grillar direkt på det heta gallret utan lock. Vid den här typen av grillning ska du grilla skivor av kött, fisk eller grönt. Bra grejer är oxfilé i skivor, burgare, korv och liknande. Den här grillningen går snabbt och man kan lätt bränna maten. Den andra tekniken, BBQ går ut på att du fyller halva grillen med kol och skapar en god glödbädd på ena sidan av grillen varvid den sida av grillen som saknar kol är den sida du skall använda. här placerar du det som skall tillagas så som hel filé, eller hel fisk, stekar och ribbs. Efter att du placerat det som skall tillredas på rätt sida i grillen, lägger du på locket. På detta sättet bildar du mer en ugnslikande grillmetod som gör att köttet får rök och grillsmak utan att bli bränt. Välj metod utifrån tid och råvara. Här kommer fler goda råd...
1.Välj först metod, och utgå ifrån råvaran.
2.Tag fram råvarorna i tid så att de får rumstepratur, enklare att grilla!
3.Använd kol och inte briketter.
4.Har du ved från fruktträd, typ päron, äpple. Flisa och blanda med kolen.
5.Tänd gärna med papper eller eltändare. Undvik tändvätska= Smakar godare .
6.Använd rub vid grillningen, uvsuta med glace annars så bränns glacen
7.Grilla inte för länge, det går snabbt att grilla
8.Servera med roliga tillbehör som passar till maten
9.Låt inte grillkocken stå för sig själv, gör sällskap vid grillen.
10.Drick något gött till.
Lycka till!
söndag 19 april 2009
En Finlandsbåt i Örebro

Tro det eller ej men det ligger en förankrad, stenklädd Finlandbåt mitt i svartån i centrala Örebro. I alla fall kan man tro det! I helgen som var gick årets Ost- och vinmässa av stapeln på Örebro slott. För er som inte varit där kan man enklet förklara att dryckesleverentörer av alla de slag ställer ut sina produkter och sen är det bara för besökarna att provsmaka, lyssna och lära om dryckerna, då mest vin. Dessvärre har det förstnämda blivit det absolut viktigaste på hela mässan, för man måste ju få valuta för de styva tvåhundra spännen som entrén kostar. Som resultat av detta "förfestbeteende" har de seriösa leverantörerna avböjt denna händelse och gett plats åt drinklikörer, sunkiga spritsorter och vanlig öl man hittar på Ica. Summan av denna kardemumma blir att vi som gillar vin blir dragna över samma kam som dessa obildade bönder som åker in till stan för att förfesta på någon äcklig likör som något megaföretag vill lansera med tillhörande halsband eller lustaiga hattar. Och när man väl når fram till bordet som är omringat av giriga drickare orkar knappt vinleverantörerna skrika fram svaren på ens frågor som hela tiden överröstas av den allt mer fyllnande lokalens besökare. När man slutligen fått lite valuta för besöket och börjar dra sig hem är lokalerna extremt syrefattig och stämmningen börjar närma sig en färjeresa mellan sthlm och åbo, då inser jag att detta forum är inget för de som gillar bra viner men en toppenhändelse för de som skall dra vidare på krogen. Riktigt synd att man inte tar denna mässa mer seriöst som besökare, när man har möjlighet att prova lyssna och lära. Det är ju själva idén med mässan.
fredag 10 april 2009
Världens godaste pizza?

Nästan alla älskar pizza, så även jag. För att få Pizzan att hamna i "finrummet" väljer vi ofta att göra vår egen variant med riktigt bra råvaror och mycket kärlek. Här nedan har jag ett bra recept och några tips på hur man gör pizza som smakar sagolikt...
1.Välj fyllning efter önskemål, råvarutillgång och dryck
2. Köp inga färdiga halvfabrikat, bara färska råvaror
3. Var inte blyg och använd mycket kärlek
Pizzadeg ca 1stor
½ pkt färsk jäst
1 nypa socker
4 msk ljummet vatten
6,5 dl bagerivetemjöl
½ tsk salt
1msk olivolja
2½ dl vatten
Arbetsgång:
Rör ut jäst med det första vattnet och sockret och låt stå i bunke i ca 10 min
Blanda ner resterande ingredienser och kör i degblandare i ca 10 min tills degen blir seg.
Låt stå och jäsa/vila i ca 1 tim på rumstempad plats.
Under tiden gör du ordning resterande ingredienser till pizzan. Först ut är tomtasåsen. Receptet på den hittar du här, och använd ca 2 dl och blanda gärna ner 1 tsk oregano i den. Sen kommer övriga grejer som pizan skall dekoreras med, och jag använder gärna mina vinfavoriter...
Rödlök
Champinjoner
Skinka av Parma- typ
Ost, lika delar av (mozzarella, vanlig påläggs- ost och parmesan)
Pizzan enligt mig
Sätt ugnen på 240° och övervärme, eller fläkt
Baka ut pizzan på plåt och låt vila ca 20 min.
Häll på tomatsås och fördela över hela botten.
Baka av pizzanbottnen utan pålägg i ca 6-7 min och tag ut ( italienskt sätt)
Lägg på valfri fyllning och sist osten
Bakav av ytterliggare i ca 5-6 min
Strö över rikligt med färsk oregano
Servera inte med pizzasallad, men gärna ett gött vin
måndag 6 april 2009
Nytt från Choco Vic


Den Spanska chokladtillverkaren Choco Vic var jämte Valrhôna de tidigaste att utveckla kvalitetschoklad med unika ursprung. För dryga tio år sedan provade jag Choco Vics unika serie av choklader gjorda på "singelbönor" från olika delar av Sydamerika och Caribien och blev helt fast i denna serie. Det som var kul med denna choklad var just att man som amatör förstod att art och växtplats var enormt avgörande för smaken. Serien som fått namnet Origen Único är mycket bra men börjar bli lite tråkig samt att den funnits länge på marknaden. Det är från mig bara en ren gissning att av detta har bu Choco Vic valt att släppa två ny sorter som bygger på samma idé. Här kommer tillverkarens beskrivning...
Sambirano 71% cacao är en mörk chokladcouverture tillverkad endast på Trinitario kakaobönor från Madagaskar. Sambirano har en kraftig chokladdoft med inslag av trä, lakrits och tobak. Smaken är kraftfull och balanserad, rikligt jästa och rostade kakaobönor ger en lätt syrlig och bitter touch. Kombinationen av en ren och kraftig smak ger denna mycket kompletta choklad.
Xoconusco 71% cacao är en mörk chokladcouverture tillverkad endast på Criollo kakaobönor från Mexico. Xoconusco är intensiv och välbalanserad på samma gång, den har en djup arom och klara förnimmelser av syrliga röda bär och russin. Chokladen är en smaksensation rakt igenom, en utomordentligt delikat Criollo choklad.
Jag har provat dessa två utan förpackning så utseendet är ej inräknat, och här är mitt betyg...
Sambriano: Ganska grov i textruren. Doften ganska klen men lite drag åt kaffe och kola. Smaken är trevlig med hygglig syra som övergår i en snäll ton av kola och mjölk. Ingen fullträff som sätter några djupare avtryck hos mig. Det finns andra producenter som har choklad från Madagascar, och de smakar mycket mer. Betyg 6,5p av 10p
Xoconusco: Är även den lite grov i stukturen. Doften klenare men kaffet tittar fram med några drag åt jordkällare. Smaken är torrare och något bittrare med den rundas av mot slutet och får några drag åt russin. Tycker inte att de lyckats så bra med sina nya sorter som blir lite "axelryckande". Betyget får även här stanna på godkända 6P av 10p.
Hade förväntat mig lite mer från en tillverkare av denna kaliber.
fredag 27 mars 2009
Om alla säger fel blir det rätt!

I Sverige har vi skapat oss ett bra beteende kallat ”Jantelagen”. Som de flesta vet betyder det ungefär, tro inte att du är något, din Besserwisser. Med tanke på denna ”regel” har jag nu gått och retat upp mig några saker som berör mig varmt, nämligen mat! De flesta i Sverige, med vare sig god språkkunskap eller gastronomisk bakgrund vet att den rätt som stavas Pizza, uttalas ”Pitsa”. Enkelt och självklart. Men när vi istället skall uttala den italienska osten Mozzarella, ja då säger de allra flesta ”Mossarella” och inte ”Motsarella”. Varför skulle helt plötsligt de två z i de olika orden uttalas olika? Nej, för att alla säger så, och då är det så, och jag har själv blivit rättad vid fler tillfällen av denna ”felsägning”. En annan grej som jag har upptäckt är den starkt tvivelaktiga maträtten bla, bla à la Stroganov. Inte nog med att denna maträtt har blivit misshandlad och utfryst ur gourmet- klubben har stavningen av orginalnamnet förvandlats till Stroganoff. En liten reflektion jag gjort är… Av namnet torde rätten ha ryskt ursprung, och mig veterligen har inte många ryska efternamn två f som avslut. Men desto fler har ett v på slutet. Nog för att jag inte är någon hockeyfantast men man kunde väl inte undgå att den ryska femman som under 80- talet dominerade sporten, hette alla något med ov på slutet. Larionov, Fetisov mm. Men det roliga är att även här har folk påpekat mitt fel när jag hävdar denna ”felskrivning”. För styva tio år sedan dök det upp något ”exotiskt” i våra grönsaksdiskar som kallades rucolasallad, nytt, hett och helt outforskad. Det blev en hysteri på denna märkliga sallad som användes i nästan allt, vete tusan om man inte kunde göra glass av den? Som de flest känner till, som har ett gastronomiskt intresse, vet att detta beska maskrosblad har odlats här under lång tid, men under namnet senapskål. Men hur roligt låter det jämfört med rucola? Sagt och gjort, vi tar det italienska namnet och gör den exotisk. Smart! Men nu när den inte är het, konstig eller exotisk, varför kan den då inte få heta senapskål? Nej, för detta är skrivit i sten. Rätt ska vara rätt! Inte ändra på detta nu, inte. Jag vet att ni kanske tycker att jag är ettrig och löjlig, men jag tycker att rätt kan väl få vara rätt i alla fall.
I mitt nästa inlägg om tankar och funderingar kommer jag att skriva om misshandlade maträtter!
I mitt nästa inlägg om tankar och funderingar kommer jag att skriva om misshandlade maträtter!
söndag 22 mars 2009
Ett minne för livet

Jag måste erkänna att jag inte är speciellt förtjust i våren. För mig är våren en baksmällans tid. Ena dagen skiner solen, vårlökarna visar upp sig i rabatterna och det är nog dags att hänga undan vinterjackan för i år. Varpå dagen efter är det snöstorm och två plusgrader. Sådant väder är inget för mig. Innan våren kopplar ett allt för starkt grepp valde vi att utnyttja vinterns sista kämpanden dagar med en passande middag. Vid detta tillfälle skulle vi dricka en riktig rysare, en La Chapelle från Hermitage. Med tanke på att den var från 1996 var ju förhoppningen stor på denna klassiker, och vi tänkte att den behöver öppnas i tid så att den kan räta ut sig ordentligt. När skönheten vid lunch- tid fick komma ut i luften blev vi först lite isiga då vi anade om den kunde vara defekt. Först färgen, tegelröd och nästan brun. Doften unken och rikligt med russin, som ett riktigt portvin. Men vi hade is i magen och lät den få sin behövda tid. Som tema för middagen på kvällen hade vi valt att köra franskt rätt igenom, och vi startade med ett glas riktigt god champane med adress Charles du Roy Premier Cru som satte start på smaklökarna ordentligt. Som förrätt blev det halstrad pilgrimsmussla med ankleversmör, potatispuré, smörstekt Karl-Johansvamp och hummersky. Som vin hade min vän som vi var hos, valt en Josmeyer Gewurztraminer1995, som var riktigt bra, med mycket doft av blommor, rosor, parfym, söt frukt och lite rotfrukter. Riktigt fylligt med söta toner och bra stuns i slutet. Rätten blev bra men något klen till det kraftiga vinet som nästan tog över anrättningen. Sen kom vi till varmrätten, där vi hade valt renstek, som fått en omgång av rosmarin och timjan som senare bakades av med varsam hand till 55°c kärntemperatur. Denna stek kom i sällskap med friterad svartrot, selleripuré, fondkokt lök och svartvinbärssky. Nu skulle vi till slut få möta maten med den efterlängtade Chapellen, och nu efter ca 4 timmar i luften hade vinet kommit ut ordentligt till ett fylligt och smakrikt klassvin. Först kom frukten med mycket torkade inslag för att sedan övergå i en örtaträdgård där myntan och salvian vuxit fritt. Smaken var fyllig med riktigt bra kropp och bra syra som gjorde vinet ännu klassigare. Vinet satt som klippt och skuret till maten och jag kände mig en smula stolt över att ha prickat rätt med kombinationen. Efter varmrättens shownummer var det svårt att gå vidare med de ostar vi hade valt att trycka in mellan varmrätt och desserten, men de gjorde så gott de kunde för att ta middagen framåt. Som dessert hade jag gjort en personlig tolkning på en rätt som jag för några år sedan smakade på i Frankrike, pistage- och aprikospaj med tillhörande vaniljglass. Barnsligt gott och med lite sus i knoppen hamnade jag stundtals tillbaka till den upplevelse jag fick i Voiron för fem år sen. Till denna dessert hade vi valt ett Beaumes de Venise från denna resa och den satt bra tillsammans med desserten, med bra blommighet, sötma och syra.
Som helhetsintryck var kvällen en av de bästa jag upplevt på hemmaplan och då gör det ju inget att man även hade gott sällskap av goda vänner. Här kommer vi mina vinbetyg…
Charles du Roy Premier Cru, 85p av 100p
Som helhetsintryck var kvällen en av de bästa jag upplevt på hemmaplan och då gör det ju inget att man även hade gott sällskap av goda vänner. Här kommer vi mina vinbetyg…
Charles du Roy Premier Cru, 85p av 100p
Josmeyer, Gewurztraminer, 1995, 93p av 100p
La Chapelle, Hermitage,1996, 95p av 100p
Beaumes de Venise, 2004, 75p av 100p
La Chapelle, Hermitage,1996, 95p av 100p
Beaumes de Venise, 2004, 75p av 100p
fredag 20 mars 2009
En Dansk skalle

Åter fredag och paxat för ledig helg. Som sig bör är fredagskvällen den första lilla anhalten för mys, mat och dryck, så även denna fredag. Jag och min fru är ju tokiga i att äta och dricka så det är alltid naturligt att korka upp något gott vin till helgen, men icke denna dag. I stället valde jag att göra något som är vad jag tycker är bland det enklaste och godaste man kan förgylla en kväll med, nämligen öl och snaps. Vissa äter bara sill till de klassiska helgerna som påsk, midsommar och jul, men vi äter sill titt som tätt och då nästan två gånger i veckan på semestern. Sagt och gjort, det blev två smörrebröd med tillhörande snaps och öl varvid snapskryddningen är av egen adress. Det första smörrebrödet var på kavring med kokt kall potatis, sill, ost ch massor av rå rödlök. Den andre blev en klassiker med kavring, rostbiff, rostad lök och curry- remoulade. Gör gärna remouladen dagen innan, och jag smaksätter den helst med senapspulver à la Colman. Efter förtärd måltid sätter sig gärna snapsen som en dansk skallning, och det gör att det blir enklare att somna gött. Här kommer mitt snapsrecept inför sommaren...
35cl brännvin special
1tsk kumminfrön
1tsk anisfrön
1tsk fänkålsfrön
1krm dillfrö
1krm timjan
3cm långt tjockt citronskal
Blanda samman och låt stå och dra i minst 1 vecka eller efter önskad kryddstyrka.
Drickes väl kyld och funkar bra till det mesta.
torsdag 19 mars 2009
RECEPT, Blomkålsdoftsfylld räkkind med baconånga, krondillsmoln, och ankleverdamm
.jpg)
Galet, snyggt, låter gott, men vad f-n är det man äter. Och blir man mätt, eller? Det här lilla inlägget handlar om mina reflektioner över den "hypade", molekylära mattrenden som råder runt om i Sverige och resten av världen.
Självklart skall mat hela tiden utvecklas mot olika håll, annars hade vi fortfarande suttit i våra våra stugor och ätit salt sill, torkat kött och rovor. Men när man börjar gå mot detta håll kan man undra vart matlagningen är på väg? Till stor del handlar det (enligt min teori) om att kockar och kockyrket har blivit hyggligt hett och att kravet från dom som betalar kalaset blivit högre, då det många gånger är riktigt salt att tala om vart och vad man ätit. Ju ballare och galnare ställe man käkat på desto bättre! Och inte minst hur man blivit serverad. Ur sked blivit matad av kocken, provrör, eller varför inte den i avsmakningsmeny innehållande doftande ballongen, som vid bordet smälldes så att gästerna fick andas in denna rätt? Denna galenskap presenterades på en av de coolaste restaurangerna just nu, el Bulli i Spanien. Om matlagningstrenderna skulle fortsätta i samma takt , ja hur f-n skulle det bli då? Äta ur hundskålar liggande på alla fyra, eller att man lägger en naken människa på bordet, varvid man placerar ut rätterna på olika delar på kroppen så att de får ta smak av den personliga karaktären. Många av dessa restauranger som behärskar denna teknik med matsalskrumbukter och galna maträtter är extremt skickliga och kan höja matupplevelsen till himmelriket. Men de halvduktiga medelrestaurangerna som i tafatta försök att göra underverk behärskar inte att trolla och labba fram dessa upplevelser, då sån här typ av show kräver ett stort kunnade och att restaurangens miljö även passar till maten. Tänk er en sån här typ av matupplevese på statshotelet i Norrköping, som i stress för att "hänga med" snubblar fram ett helt fel sätt att locka kunder och gäster ! Nej, den här typen av mat skall vara på rätt plats med rätt miljö och rätt sorts gäster som gladeligen hostar upp de fyratusen spännen för showen! Eller ta det här med att inte få laga mat på "säkra kort" som filé, eller biff. Det mest föbjudna idag är att använda säkra kort som jordgubbar och smultron i glass, nej här skall det vara silverlök, och oliver. Gott? Ja kanske det, men är Svenska solmogna jordgubbar äckligt? Nu kan ju allt låta bitter och avundsjukt, och till viss del ligger det något i att man inte behärskar den här typen av matlagning, så därför lägger jag den åt sidan för min del. Min önskan, förhoppning och tro är att vi kommer att gå till baka till rötterna med, mormors recept, långkok och jordgubbar. Eller varför inte att umgås och samtala kring matbordet? Visserligen vill man att ett restauranbesök skall vara en oförglömmlig kväll med hela paketet, men man kan lätt bli bortblömmd i restaurangens egenonani. Så enkelt som bra vårvaror som blivit bra behandlade, upplagt trevligt, med gott i glasen och med trevliga människor runt oss är ju vad matminnen skall byggas på. Heja Midsommar!
Cecilia Beretta, Ripasso, 2006

Nu var det äntligen fredag och helgen kom som en räddning, då veckan varit seg och tung med feber och snoriga barnnäsor. Vi hade fixat pizza med mina favoriter, mozzarella, lök och färska champinjoner. Till detta valde vi att knäcka en av mina nyinhandlade vinare, en Ripasso från Celilia Beretta. Vinet var till färgen röd till något brun. Sen till doften, en liten axelryckning med typiska ripassotoner med lite lakrits, choklad, torkad frukt och aning lädrig. Smaken var lika slätstruken som doften med lite lagom av vad dessa viner brukar leverera, varm halvfyllg med liten strävhet och russinsöt avslut. Den stack varken ut eller gjorde något obehag till maten, men tycker att den var i enklaste laget. Mitt omdömme får bli godkända 65P av 100p, och då tycker jag att det finns bra mycket roligare vinare av samma typ att köpa i det ordinarie sortimentet till samma pris.
lördag 7 mars 2009
Bolla, Valpollicella classico 2006

I torsdags kom min efterlängtade lyckopåse från Systembolaget som jag gått och trånat efter så länge. Godsakerna skulle genomgås och urskiljas vilka som skulle hamna i min kompis vinkällare och vilka som skulle hamna hos mig i min vinhylla. De som hamnar i min vinhylla är till för att drickas upp och på lördagskvällen kom tillfället att öppna en av de nyanlända raringarna. Efter en tung och febrig fredagskväll, samt att min fru jobbat var matlagningsintresset noll, så det fick bli något lättlagat och säkert kort. Det fick bli pasta, egen tomatsås, parmesan och kallskuret i form av korvar och skinka. Till detta valde jag en vintyp som jag alltid tyckt har varit en typisk lördagsfavorit, en Valpollicella Classico. Här tog jag tillfället att öppna en som nyanlänt, från producenten Bolla. Ni vet hur det är, lite färväntansfullt och lite spännande! Hur är den här då i jämförelse med de andra sjutioelva man druckit? Först färgen, lite klart röd till något brun i sin nyans. Sen doften. Inget, absolut noll, nada. Efter några minuter kunde man ana någon ton av russin, körsbär och lite mandelmassa. Sen till smaken. Helt bedrövlig. Sur körsbärssaft som blivit utspädd med billigt tetravin och vatten. Fy f.. vad jag blev besviken. Att lägga nästan en hundring på ett sånt här skitvin gör mig förbannad, irriterad och att jag känner mig blåst. Skall jag poängbedöma sånt här skit får det bli 20p av 100p och den siffran får den endast för att den inte var giftig och att man kan bli full av den. Köp inte...
måndag 2 mars 2009
Melanzane Parmegiano alla Toscana


Mitt försök att döpa denna maträtt är inte så lätt då man inte kan en mening på italienska. Men på svenska heter rätten, Aubergine och tomatlåda som i Toscana. Denna rätt lagar jag minst en gång varannan vecka och är mycket enkel att svänga ihop. Flera vänner och bekanta har bejublat rätten och frågat om receptet, som ursprungligenkommer från en vän som i sin tur fått det i Toscana. Rätten är ganska lantlig, smakrik, galet god och mycket mättande. Min rekomendation är att servera den tillsammans med ett lantligt italienskt bröd och några kallskurna starka korvar. Jag åt denna rätt i veckan tillsammans med mitt husvin som jag har till det mesta, som i mat, när man lagar mat, tv, istället för fika mm. Här kommer det bejublade receptet...
4pers
1liter tomatsås av god smak
4st auberginer
Salt
Vitlök
Mjöl
Olivolja
Parmesanost (riven)
Arbetsgång:
-Skiva auberginen på längden och gnid in med salt och låt ligga i ca 30min
-Skölj av auberginerna och torka torra med papper
-Gnid sedan in skivorna med lite vitlök
-Doppa sen dessa i mjöl och stek gyllebruna i olivolja
-Tag upp och låt rinna av
-Varva tomatsås, aubergine och lite parmsan i form som typ lasagne
-Kör i ugn på 200 grader i ca 20 min
Buon appetito
söndag 1 mars 2009
Nytt från Valrhôna

Är det några som kan choklad så är det verkligen Valrhôna från den lilla byn Tain-L´Hermitage i södra Rônedalen. För att vara ett ledande varumärke inom choklad måste man hela tiden förnya sig och ändå behålla sin goda kvalitet och ryckte. Som alltid när det gäller produkter från denna chokladens "bästa producent" har man åter lyckas att göra det som förväntas. Ny design på kakornas utformning, samt ett par nya kakor som jag provat och tyckt till om...
Alpaco, 66% kakaohalt. Denna kaka är tillverkad av Forasteros- arten "Nacional", en av två lokala kakaobönor från Equador, den andra heter"Aribba". Karaktären har en sofistikerad styrka med delikata blommiga toner så som te, citrus och kaffe. Ganska låg kakaohalt som man kan tyckas skall vara mild men jag tycker den har en kraftig smak. God och mycket snygg. Jag ger den omdömmet 8,5 av 10p.Köp
Taïnori 64% kakaohalt. Chokladen i denna kaka kommer från Dominikanska Republiken och är gjord på den typiska karibiska bönsorten Trinitario. Chokladen har en ganska tuff, fruktig syra och har toner av citrus, rostade hasselnötter och bittert kaffe. Här är en choklad som faller mig helt i smaken med bra syra och mycket stuns som avslutas i en bra fyllig bitterhet utan att vara torr. Mycket bra och jag ger den 9,5P av 10P. Köp, Nu.
Båda dessa finner du hos Örebro´s bästa chokaldbutik, Engelbrekt choklad
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)